En seger i sej
Ja nu är det klart så nu slipper jag behöva åka fram och tillbaka upp på sjukstugan för att koppla på eller loss droppet utan jag gör det själv här hemma.Det känns så skönt för att fara fram och tillbaka upp och ner för trapporna har kostat mej mycket energi och gjort väldigt ont!
Nu idag ska vi upp på Kommunen för att har ett möte där vi ska prata om att man kanske kan anställa min mamma som min asisstent för då får hon ju lön för det hon hjälper mej med varje dag. En andledning till varför jag just vi att det ska vara hon är att det är så pass komplicerat när det gäller mej med alla mina unika diagnoser. Den andra skälet till varför det just ska vara hon är med tanke på det här med mina mediciner som hon hjälper mej krossa och blanda men även lägga bedövningsmedlet i såret på ryggen för om det skulle vara någon annan så måste dom ha delegation av läkare.
Jag orkar inte heller med att ska behöva lära upp någon ny en för det är för komplicerat och tar långt tid och jag orkar inte med det för jag har det är nog som det är just nu.
Vi får väl se hur det går om det inte blir så vill jag då inte ha någon annan då får jag försöka klara mej på egen hand även fast det är svårt.
Tack för titten välkommen åter!!
Sampe
