Ser ljuset i tunneln
Nu ser jag ljuset i tunneln inte för att jag håller på att dö utan att jag fick ett mail igår där det står att jag ska få fara ner till det där stället för att få hjälp med min smärta!!
Det skulle bli vecka 27-28 och sedan återigen vecka 33 och eventuellt längre tid. Nu hoppas jag att det blir av så dom inte luras för då kommer jag att skriva extremt många anmälningar om dom och kommer att kräva enormt stort skadestånd och kommer prata med all media i världen så dom inte kommer att få endaste lugn stund.
Jag vågar inte tro att det blir av förrän jag väl är där för det har ju hänt många gånger förut att dom ger mej ett datum som inte blir av.
Nu på morgon ska jag upp på sjukstugan för att ta prover för jag har ju stått stilla nu ett tag på vågen så vi ska ta prover för att se om det är något dom behöver lägga till för att rätta till värdena så jag börjar öka i vikt igen.
En sak som är dåligt med att jag går upp i vikt och inte kan eller får träna är ju att jag får så kallat "ölmage" eller i mitt fall "medicinmage" eftersom jag inte dricker alkohol och endast äter mediciner och ingen vanlig mat tråkigt nog.
Jag vet ju att jag aldrig kommer att kunna börja äta vanlig mat som alla andra eftersom jag dels är halvsidesförlamad i svalget och att ´mitt struplock inte öppnar sej trotts att jag försöker svälja och läkarna har inte hittat något man kan göra åt det för det går inte att operera.
Men det är väl inte hela världen jag lever ju iaf har ju trotts allt överlevt 54 operationer var av 32 var livshotande så jag har haft en väldans tur ändå.
Nu ska jag göra mej i ordning.
Tack för titten välkommen åter!!
Sampe
