20 år av saknad
Idag känns det extra tungt för idag är det 20 år sedan min pappa dog och fast jag bara var två år när han dog så har jag två minnen av honom ena gången ligger han på kökssoffan och lossas sova och jag ställer mej upp och hoppar på hans mage. Det andra minnet jag har av honom är när vi ska till att äta hemma så tar han fram en ketchupflaska som var av glas och ställde den på bordet och den sprack så det flöt ut ketchup som jag b´örjade kladda med.
Eftersom jag inte fick lära känna honom mer så har mamma jämnt berättat om honom och svarat om jag hade några frågor. Många har sagt till mej att jhag är lik min pappa både till utsendet men även personliga drag och att jag är lik honom på det sätt att om jag får ett problem om något går sönder eller så löser jag det på ett eller annat sätt.
Vi åkte ner till graven idag i tron om att jag skulle orka med att gå till hans grav men jag fick vända efter halva vägen och jag blir så ledsen över att inte ens det fixar jag som det är nu med ryggen.Jag bad mamma hälsa och be om ursäkt att jag inte kom dit men hon svarade "han om någon skulle ha förståelse för det för han hade ju själv smärtor från ryggen så han visste hur jobbigt det är att inte kunna göra saker för att det gör för ont"
Nu är jag hemma igen efter att vi varit och handlat på Ica och nu tar jag det väldigt lugnt för att inte gå genom smärttröskeln för gör jag det är hela denna dagen förstörd.
Tack för titten välkommen åter!
Sampe
