sampes

Jo jag gick ju om nian ett år för jag var ju så mycke på lassaretet så dom som går ut gymnasiet nu är mina "ordinarie" och nu när dom slutar kommer ju dom flesta att flytta i  från Storuman så det kommer inte att bli så många av oss 92 or kvar och de är trisst men jag kan förstå dom det finns ju ingenting här att göra och få jobb här är ganska så svårt.


alla som försvinner från Storuman  om jag räknat rätt så kommer jag vara den äldsta eleven på Luspengymnasiet och det finns väl risk att man blir kallad för farbror eller nått.

Men det känns sorligt ändå för alla av dom kan fara i väg resa vart dom vill eller jobba med vad dom vill men det är ju inte de jag kan göra för jag kommer alltid att ha samma värk och samma problem så det hindrar en från att göra mycke och jag kommer inte kunna arbeta fulla dagar det vet jag redan nu så man är ju samtidigt glad för deras skull men jag är ändå lite nedstämd över detta.

---

Nog om de vi försöker få tag på någon på sjukstugan i Storuman för ortopederna har ju sagt att så länge det inte blir någon nervpåverkan så kommer dom inte att göra något men Va Fan hur mycke ska jag behöva stå ut me? Som det är nu så i vanliga fall så har ju människan en ryggrad men min är ju väldigt krokig och jag funderar på om jag fått en till ryggrad för bak på ryggen så känner man två stenhårda båda två och när jag går och sätter ner högerbenet så skär det i hela ryggen så nu tycker jag att dom borde göra något för man ska väl inte behöva stå ut med vad som helst?

Nu ska jag försöka hitta nån på sjukan vi får se hur de går.

Tack för tiiten välkomen åter!!!

Sampe