Skyddsängel
Jag ber om ursäkt att jag inte uppdaterat sidan på flera dagar men jag har inte mått så värst bra så jag har helt enkelt inte orkat med och visste inte heller vad jag skulle skriva men det vet jag nu.
Jo jag har ju varit tre veckor på Umeå lasarett, inlagd ortopeden för smärtlindring. Det blev det bestämt i förrgår att jag skulle flyttas från Umeå lasarett till Lycksele lasarett. Jag skulle hamna på kirurgen 1 eftersom att det var fullt på den avdelning jag egentligen skulle vara på. Frågade läkaren hur jag skulle ta mej dit och han sa att jag skulle få åka bårbil upp dit men jag lyckades övertala honom att få åka egen bil för dom andra bårbilarna är så sten hårda. Vår bil är mycket bättre eftersom att jag har kuddar bakom ryggen och en stötdämpande dyna under mej så jag föredrog det.
Så efter att vi lyckats att packa ihop oss så bar det av mot Lycksele och allting gick bra. Vi hade just kommit upp på avdelningen och ätit lite så helt plötsligt får mamma jätte jätte ont från ryggen genom bröstet
Det gick upp emot en timme och det hade inte gått över och hon hade fått svårt för att andas. Just då kom några bekanta och dom ser hur pass dåligt det är så då lyckades vi övertala mamma att vi skulle gå ner på akuten. Jag sa till mamma att jag skulle följa med dit ner men hon sa att det inte vad nödvändigt. Jag sa att det inte var resonerbart jag skulle bara med dit punkt slut.
Väl där nere så då fick vi snabbt komma in och dom började sätta en massa sladdar på mamma och satte en nål i armen som dom tog en massa prover ur, gav henne dropp och läkaren undersökte henne. Det gick en stund så då gick jag ut och ringde släkten och berättade lite hur läget var. Jag satt där säkert tjugo minuter och när jag kommer tillbaka så har mamma fått tillbaka färgen i ansiktet. Jag frågade henne hur hon mådde och hon tyckte att det hade blivit mycket bättre. Läkaren kom och berättade att det antagligen var att en nerv hade kommit i kläm i ryggen som förorsakat smärtan och att hon därför fått så lågt blodtryck .Så till sist fick vi fara upp på den avdelningen som jag låg på och där fick vi ta de lite lugnt ett tag men sedan var allt till de normala igen.
Så nu i dag är vi här och vi mår rätt så bra så vi får väl se vad dom ska hitta på i dag och är det inget viktigt på programmet så ska jag och mamma ut på stan på marknaden än om det bara blir tio minuter det är ju viktigt att få nå annat att titta på en stund.
Tack för titten välkommen åter!!
Sampe
Jo jag har ju varit tre veckor på Umeå lasarett, inlagd ortopeden för smärtlindring. Det blev det bestämt i förrgår att jag skulle flyttas från Umeå lasarett till Lycksele lasarett. Jag skulle hamna på kirurgen 1 eftersom att det var fullt på den avdelning jag egentligen skulle vara på. Frågade läkaren hur jag skulle ta mej dit och han sa att jag skulle få åka bårbil upp dit men jag lyckades övertala honom att få åka egen bil för dom andra bårbilarna är så sten hårda. Vår bil är mycket bättre eftersom att jag har kuddar bakom ryggen och en stötdämpande dyna under mej så jag föredrog det.
Så efter att vi lyckats att packa ihop oss så bar det av mot Lycksele och allting gick bra. Vi hade just kommit upp på avdelningen och ätit lite så helt plötsligt får mamma jätte jätte ont från ryggen genom bröstet
Det gick upp emot en timme och det hade inte gått över och hon hade fått svårt för att andas. Just då kom några bekanta och dom ser hur pass dåligt det är så då lyckades vi övertala mamma att vi skulle gå ner på akuten. Jag sa till mamma att jag skulle följa med dit ner men hon sa att det inte vad nödvändigt. Jag sa att det inte var resonerbart jag skulle bara med dit punkt slut.
Väl där nere så då fick vi snabbt komma in och dom började sätta en massa sladdar på mamma och satte en nål i armen som dom tog en massa prover ur, gav henne dropp och läkaren undersökte henne. Det gick en stund så då gick jag ut och ringde släkten och berättade lite hur läget var. Jag satt där säkert tjugo minuter och när jag kommer tillbaka så har mamma fått tillbaka färgen i ansiktet. Jag frågade henne hur hon mådde och hon tyckte att det hade blivit mycket bättre. Läkaren kom och berättade att det antagligen var att en nerv hade kommit i kläm i ryggen som förorsakat smärtan och att hon därför fått så lågt blodtryck .Så till sist fick vi fara upp på den avdelningen som jag låg på och där fick vi ta de lite lugnt ett tag men sedan var allt till de normala igen.
Så nu i dag är vi här och vi mår rätt så bra så vi får väl se vad dom ska hitta på i dag och är det inget viktigt på programmet så ska jag och mamma ut på stan på marknaden än om det bara blir tio minuter det är ju viktigt att få nå annat att titta på en stund.
Tack för titten välkommen åter!!
Sampe
